Jag kom som sommarjobbare och på den vägen är det
Riikka Huhtala, huvudarbetsledare på Mr. Panini, är en rakryggad österbottning som inte backar för utmaningar. Det bästa och det sämsta med arbetet är att hon på morgonen inte vet hur arbetsdagen kommer att se ut.
– Ibland händer det att en färdig planerad arbetsdag kör ihop sig på grund av någonting oförutsett. Då märker jag att jag kopplar på ett slags autopilotläge. Jag drabbas inte av panik, utan ser situationen som en utmaning som måste lösas. Men det är klart att jag inte önskar mig att varje arbetsdag ska vara sådan, säger Riikka Huhtala.
Riikka kommer från Lappo och började jobba på Mr. Panini i Ulvsby för tio år sedan. Det är en klassisk historia. Via ett bemanningsföretag fick hon sommarjobb i produktionen. Arbetsavtalet förlängdes och våren 2013 blev hon fast anställd. Samma höst erbjöds hon uppgiften som huvudarbetsledare. Ett ganska stort steg, eller?
– Jag var inte helt gröngöling, jag hade jobbat inom livsmedelsbranschen i 15 år. Jag började som sommarjobbare på Atria, sedan som arbetsorganisatör, inskolare och skiftförman. Dessutom jobbade jag på HK innan jag kom till Mr. Panini.
Utöver praktisk arbetserfarenhet har Riikka kockutbildning och har avlagt studier för föreståndare inom hotell-, restaurang- och storhushållsbranschen.
Stressigt första år
När Riikka inledde karriären som huvudarbetsledare på Mr. Panini hade företaget ett tjugotal anställda i Ulvsby. Nu är medarbetarna dubbelt så många. Även i övrigt var verksamheten mycket mer småskalig. Detaljhandeln ingick ännu inte, utan panini tillverkades endast för HoReCa-branschen.
Det var mycket jobb till en början, uppgiften som huvudarbetsledare var ny och på den tiden hade Mr. Panini ännu inget egentligt introduktionsprogram.
– En av de största utmaningarna var den enorma mängden information, att få kontroll över den och ta den till sig. Arbetet kändes ganska ensamt, eftersom jag inte hade någon som handledde mig.
Riikka medger att det var ett stort steg att gå från produktionen till en helt annan roll, inte enbart för henne själv utan även för alla andra. Till en början var hon tvungen att dra en gräns mellan arbetet och fritiden. Att få en tydlig arbetsfördelning mellan de fyra arbetsledarna underlättade mycket.
– Det var en enorm lättnad när vi fick skiftförmanssystemet att fungera. Nu har vi ett tydligt joursystem, och alla arbetsledare behöver inte längre sitta i telefon hela kvällarna. Skiftförmännen vet också vilka beslut de kan fatta själva. Dessutom vet vi alla att världen inte går under om vi gör någonting fel.